Rotröta

Rötter behöver luft, inte bara vatten. I jord som aldrig torkar kvävs de, dör och röta sätter in och sprider sig. Upptäcker du det tidigt går de flesta växter att rädda.

Så känner du igen den

Ovanför jorden: blad som gulnar eller hänger fast jorden är blöt; svarta eller mjuka partier vid stambasen; en sur, unken lukt från krukan; sorgmyggor runt växten.

Under jorden: dra ut växten ur krukan. Friska rötter är fasta och vita, gräddfärgade eller ljust bruna. Ruttna rötter är bruna eller svarta, mjuka och sladdriga, och det yttre lagret glider av när du drar försiktigt.

Så räddar du växten

1. Ta ur växten ur krukan och ta försiktigt bort den gamla jorden. Skölj rötterna i ljummet vatten så att du ser dem.
2. Klipp bort varje rutten rot med en ren, vass sax, ner till fast och frisk vävnad. Torka av bladen med sprit mellan klippen.
3. Om du tog bort mycket av rotsystemet, ta bort några blad också, så att växten har mindre att försörja.
4. Plantera om i ny, väldränerad planteringsjord (tillsätt perlit eller bark för de flesta växter, kaktusjord för suckulenter), i en ren kruka med dräneringshål, inte större än de kvarvarande rötterna behöver.
5. Vattna lätt en gång och vänta sedan tills jordytan är torr innan du vattnar igen. Håll den ljust men utan direkt sol medan den repar sig.

Är själva stammen mjuk och rutten är växten oftast förlorad: ta sticklingar från friska delar och rota dem i stället.

Så förebygger du det

Vattna bara när jorden har torkat så djupt som växten vill, använd alltid krukor med dräneringshål, töm ytterkrukor efter vattning och öka inte krukstorleken med mer än några centimeter åt gången. Suckulenter, sansevierior och zamioculcas löper störst risk: de lagrar vatten och vill att jorden torkar helt mellan vattningarna.